Efter åttonde ronden leder Tiger Hillarp Persson med en poäng före Daniel Stellwagen. Raffinerat nog möts de i sista ronden och när det dessutom är Stellwagen som sitter bakom de vita pjäserna kan vi vara säkra på att holländaren kommer ge allt för att vinna partiet och därigenom dela förstaplatsen.
I partiet mellan Hillarp och Lajos Portisch gjorde den sistnämnde ett oförklarligt misstag när han i 14:e draget slog tillbaka på d7 med damen i stället för med springaren. Därefter blev hans kungsställning ödelagd och Hillarp hade inga problem med att avgöra partiet genom ett direkt angrepp mot svarts kung.
Vasilios Kotronias valde en märklig uppställning mot Timmans Lb5-variant i sicilianskt. Tornmanövern till g6 var originell. Det hela fungerade dock fint men i trettionde draget måste Kotronias ha räknat helt fel när han slog på f3 för därefter följde en forcerad sekvens som ledde till ett för honom fullständigt hopplöst tornslutspel.
Kjetil Lie valde den aggressiva Sämischvarianten (5.f3) mot Stellwagens kungsindiska försvar. Man följde länge upptrampade stigar och vit verkade ha en bekväm ställning. Det oförsiktiga 19.Sf4 tillät dock holländaren att byta av vits viktiga svartfältslöpare med det smarta 19.- Sg4!. Därefter visade det sig att svarts spel på de svarta fälten var betydligt farligare än vits spel på de vita rutorna. Den långt framskridna e-bonden föll och därefter var Lies öde beseglat.
I partiet mellan Ralf Åkesson och Evgenij Agrest hade man efter sexton drag samma ställning som i femte rondens möte mellan Åkesson och Hillarp. Den här gången försökte Åkesson med 17.g3 (i stället för det svaga 17.Se2) och fortsatte sedan med ett bondeoffer (24.a3) för att kunna avancera i centrum. Kompensationen räckte inte till mer än att vinna tillbaka bonden på c6 och därefter enades man om remi.
Lars Bo Hansen fick snabbt en fördelaktig ställning mot Axel Smith. Varför inte Hansen bara vann en bonde med 19.Lxg5 är svårförklarligt. Helt förfärligt var 21 e4? som efter 21. - Lxg3 22.fxg3 Db6! gjorde d-bonden omöjlig att gardera. En total scenförändring. Smith vann kvalitet och borde därefter ha vunnit enkelt. Det såg också bra ut länge, men beslutet att ge tillbaka kvaliteten (41. - Txf1+) var egendomligt. Även om tornslutspelet är vunnet så är de tekniska problemen stora. Hansen lyckades ta sig in i ett slutspel med torn och bonde mot dam. Hade Smith hindrat vits torn från att ta sig till f5 eller h5 (t.ex. med 58.- Df7) hade ställningen fortfarande varit vunnen men i andra tidsnöden lyckades han inte hitta rätt utan Hansen tilläts få upp en teoretisk remiställning. Partiet gick dock vidare men med bara sekunder kvar på klockan kunde Hansen till sist kräva remi med hjälp av 50-dragsregeln.