Efter fem ronder har endast sju av de tjugofem partierna slutat remi. Det skall bli intressant att se om remiprocenten kommer att förbli så låg eller om en viss försiktighet kommer att smyga sig in i slutet av turneringen.
Tiger Hillarp Persson utjämnade enkelt som svart mot Ralf Åkesson. I en antimeraner-uppställning tappade vit tid med 17.Se2 följt av ett återtåg till c3 draget därpå. Partiet var dock fortsatt balanserat tills Åkesson verkade tappa tålamodet och inledde ett angrepp med 23.f4 följt av 24.e5. Åkesson måste ha missat något enkelt för efter Hillarps naturliga svar 24. - Sh5 gick bonden på f4 inte att rädda och vits angrepp föll platt till marken. I tidsnöden försökte Åkesson skapa komplikationer men Hillarp höll huvudet kallt och kunde enkelt ta hela poängen.
I det holländska mötet mellan Daniel Stellwagen och Jan Timman spelade den sistnämnde en udda variant i franskt med en tidig dammanöver till a4. Svarts 19. - h5 såg lite märkligt ut men verkar ändå vara okej. I 23:e draget vill dock datorprogrammen ersätta lång rockad med 23. - Lg4, ett bondeoffer som efter 24.Lxg4 hxg4 25.Txg4 Dd7 26.Dd1 och nu kanske 26. - 0-0-0 verkar ge svart hyfsad kompensation. Efter 25. - e3 i partifortsättningen tycktes Timman ha bra motspel men efter att Stellwagen evakuerat kungen till g1 och sedan aktiverat damen via f1 och f4 till g5 avgjorde vits långt framskridna g-bonde.
Kjetil Lie försökte knäcka Lars Bo Hansens solida Caro-Kann genom att först offra h-bonden och sedan låta d-bonden gå samma öde till mötes. Det hela verkade vara spelat på chans för när Hansen väl hade accepterat gåvorna så hade Lie ingen effektiv angreppsfortsättning att visa upp. Ett parti där norrmannens obotliga optimism slog tillbaka mot honom själv.
Evgenij Agrest valde en aggressiv uppställning mot Lajos Portisch damgambit. Med rockad på olika håll och ett rörligt vitt bondecentrum blev spelet snabbt väldigt skarpt. Portisch lättade på trycket genom avbyten men vits fria d-bonde var fortsatt mycket stark. Till sist lyckades Agrest tränga in med båda tornen på sjunde raden och då var svarts öde beseglat.
Axel Smith överraskades av Vasilios Kotronias 12. - Td8 i sicilianskt. Efter långt betänkande valde Smith en försiktig fortsättning med dambyte. Efter tre raka förluster var det ett förståeligt val. Det viktigaste var att undvika ännu en förlust, inte att vinna till varje pris. Partiet blev rondens längsta, men till sist hade Smith nått sitt mål och den halva poängen var i hamn.