Hansen - Åkesson. Ställning efter 52. Kb5
Efter fjärde ronden har vi en duo i topp: Tiger Hillarp Persson och Daniel Stellwagen som bara släppt en halva var. Dessa två följs av Lars Bo Hansen en halv poäng bakom. Även om mer än halva tävlingen återstår är det inte en allt för vågad gissning att tro att en av dessa tre kommer stå som slutsegrare. Hillarp och Stellwagen möts för övrigt i sista ronden. Det kan bli ett avgörande finalparti.
Hillarp valde att spela oteoretiskt mot Axel Smith. Genom att öppna med 1.g3 sökte han en ställningstyp som han har stor erfarenhet av men då som svart. Moderna försvaret (1.e4 g6) har ju varit Hillarps favoritöppning i många år. Den här gången valde han den uppställning som går under namnet flodhästen men efter att ha förlorat ett par tempo, eftersom springarna som hamnade på e2 och d2 inte var de som hade närmaste vägen dit. Ett långsamt manövrerande vidtog, första avslaget skedde först i 24:e draget. Smith klarade sig till en början bra, men 28. – Dd6 såg lite märkligt ut. Helt fel blev det dock med 33. – Sb6. Därefter hade Hillarp fria händer på kungsflygeln. Smith borde skaffat sig motspel på damflygeln med 33. – b5. Då hade partiet varit helt oklart.
Stellwagen spelade riskabelt som svart mot Lajos Portisch. Ungraren spelade till en början kraftfullt men 22.Tc5 såg ut som en ren bortsättning efter 22. – Se6. Det fanns dock fortfarande möjlighet att rädda partiet några drag senare med 25.Sg6+!. En trolig fortsättning hade då varit 25. – hxg6 26.Lxg6 Lh6 27.Dd7 Lg7 28.Dd1 med dragupprepning. I stället spelades 25.Lg6 men efter det starka svaret 25. – Lf6 var det bara att ge upp.
Jan Timman valde en aggressiv uppställning mot Kjetil Lies accelererade drake. Holländaren fortsatte i samma stil och offrade en springare för tre bönder och initiativet. Lie försvarade sig bra till han gjorde en grov miss i drag 32. När han spelade 32. – Tf5 hade han nog missat partiets slutdrag 35.Dxf8!. Hade norrmannen i stället spelat 32. – Sh6 för att manövrera springaren till f7 hade han nog kunnat försvara sig.
Lars Bo Hansen fick tidigt ett fördelaktigt slutspel mot Ralf Åkesson. Dansken tycktes ha allt under kontroll men i tidsnöden spelade han inexakt och Åkesson lyckades skaffa sig lite motspel genom att avancera med kungen längs h-linjen. När Hansen spelade 45.b4 forcerades spelet (med 45.Kf3 borde vit kunna pressa fram en vinst men helt klart är det inte) och Åkesson hittade till en början rätt försvar, men när han spelade 52. – Lxf4 hade han missat det starka 58.Dg2! varefter vits kung precis hinner tillbaka för att hjälpa till med mattsättningen av sin svarta kollega.
Hansen - Åkesson. Ställning efter 52. Kb5
Hade Åkesson i stället spelat 52. – Kh5 verkar ställningen vara remi.
Evgenij Agrest valde än en gång att försvara sig med Caro-Kann. Vasilios Kotronias 14.a4 var en nyhet (normalt är 14.c4) men Agrest verkade inte ha några större problem att hålla jämvikten. I det dubbla tornslutspel som uppkom var det väl snarast Agrest som stod lit bättre med tanke på pressen mot f2, men några realistiska vinstchanser var det aldrig tal om.