Även den andra ronden präglades av hård kamp. Alla partierna såg en segrare och ovanligt nog tog svartspelarna hem fyra av de fem poängen.
Rondens vackraste angrepp stod Tiger Hillarp Persson för. I nittonde draget offrade han springaren på f7 och några drag senare small det på f8. Trots en hemsk tidsnöd hade han därefter inga problem att avgöra partiet. I ärlighetens namn skall det sägas att Hillarp fick chansen att offra tack vare Evgenij Agrests oerhört provocerande 18. - h6. Efter ett mer ”normalt” drag hade det nog snarast varit svart som stått lite bättre.
Jan Timman fick inte ut något speciellt mot Lars Bo Hansens franska försvar. Lite desperat försökte holländaren skapa komplikationer med 15. Se4 (15.Sc4 ser bättre ut) följt av 16.f4 men den idén var bara dålig. Hansen vann en bonde på b2 och några drag senare även grannen på c2. Därefter var partiet i praktiken över.
Lajos Portisch valde en försiktig uppställning mot Ralf Åkessons Grünfeld-försvar. Det blev ett typiskt manövrerande där svart trycker mot vits bondecentrum. Vit tycktes ha allt under kontroll men manövern 24.De2 följt av 25.Sc4 skapade bara problem för honom själv när Åkesson fann det starka 26. - Db5. Därefter kunde vit inte hålla ihop sin damflygel och Åkesson kunde ta sin andra seger.
Kjetil Lie försvarade sig med en variant i spanskt som blivit högsta mode det senaste året. Att först spela 9. - Sa5 och sedan 10. – d5 (som en försenad Marshallgambit) var inget man hade funderat på förrän polacken Gajewski lanserade idén förra sommaren. Vasilios Kotronias valde att inte anta gambiten utan i stället bara utveckla sig på normalt vis. Tornmanövern till g3 strax efter tjugo drag såg dock märklig ut och mycket riktigt råkade tornet också illa ut och greken blev tvungen att offra kvalitet. Han fick viss kompensation men knappast tillräcklig. Partiet fick dock ett abrupt slut efter att ytterligare en kvalitet skulle gå förlorad.
Daniel Stellwagen lyckades kontrollera Axel Smiths bondestorm på kungsflygeln i ett sicilianskt parti. När väl anstormningen var avklarad kunde holländare sätta igång sitt motspel längs c-linjen. För att freda sig var Smith tvungen att byta dam och gå in i ett dåligt slutspel. Med säker hand kunde Stellwagen föra det till vinst.