Den andra ronden dominerades helt av vitspelarna, i alla fall resultatmässigt. Spelmässigt såg det annorlunda ut. När partierna pågått bara någon timme var det nog endast norske Hammer av vitspelarna som var nöjd med sin ställning.
Norrmannen fick alltså tidigt övertaget mot Pia Cramling. Svarts springarmanöver Sd7-f8-g6 såg märklig ut och några drag senare kände sig Cramling tvingad att offra en bonde. Någon egentlig kompensation fick hon aldrig och efter den smarta avvecklingen 25.Txd5 Dxd5 26.Lc4 hade Hammer inga problem med att föra parti till vinst.
Jonny Hector improviserade med det oteoretiska 9.a3 mot Tiger Hillarp Persson. Experimentet slog inte väl ut. Svart fick snabbt bekvämt spel med tryck mot både centrum och vits damflygel. Kanske borde Hillarp ökat trycket ytterligare genom att spela löparen till b7 och tornet på f8 till c-linjen i stället för att avancera med a-bonden. I sina försök att hitta rätt spelplan förbrukade han alltför mycket tid vilket Hector kunde utnyttja när Hillarp missade att bonden på e4 var förgiftad på grund av det eleganta svaret 29.Sg4.
Rondens mest intressanta parti var onekligen det mellan ungdomarna Anish Giri och Nils Grandelius. I en superskarp katalansk variant offrade holländaren ett par bönder. Om hans 13.Dg4 var en förberedd förstärkning eller en improvisation vid brädet vet jag inte, men den vedertagna fortsättningen är i alla fall 13.Dh5. Grandelius verkade ha studerat även 13.Dg4 i analyskammaren för hans svarsdrag kom snabbt. Efter tjugo drag verkade han ha neutraliserat vits initiativ och med två merbönder såg det verkligen lovande ut. Det inexakta 21...h4 gav emellertid Giri nytt hopp. Grandelius borde nog bara ha spelat 21...0-0 (även 21...c3 ser intressant ut). Det avgörande felet var dock 24...Sd8. Där borde Grandelius absolut spelat 24...0-0. Tar Giri springaren så har ju svart fyra bönder som kompensation för den. Efter partidraget kunde Giri avsluta i effektfull stil.