Med bara tre partier per dag är man som kommentator lite orolig för att det inte skall finnas tillräckligt med intressanta varianter att analysera eller ännu värre att ett par partier får snabba remislut. Kanske är den oron helt obefogad. Det verkar snarare som spelarna känner ett ansvar och bjuder till lite extra när underhållningen är mer beroende av dem än vanligt. Förra årets sexmannaturnering, och även första ronden i årets turnering, tyder i alla fall på det. Vi får väl avvakta ytterligare några ronder innan vi drar några definitiva slutsatser.
Partiet mellan Jon Ludvig Hammer och Jonny Hector blev öppningsteoretiskt intressant. Hector spelade det lite udda 6...Sa6 i Slaviskt, men Hammer verkade väl förberedd på det och levererade i tolfte draget (12.e4) en mycket intressant nyhet. Draget innebär ett bondeoffer som svart är så gott som tvungen att anta. Vit får ett stort utvecklingsförsvar som kompensation och så här kort efter partiet är det svårt att säga hur svart egentligen skall spela för att hålla partiet vid liv. Vid brädet var det naturligtvis svårt för Hector att hitta något och han hamnade snabbt i ett hopplöst läge. Nu är det upp till svartspelarna att hitta ett svar på Hammers bondeoffer.
Anish Giri utjämnade enkelt som svart mot Pia Cramling. Kanske gick det för enkelt för i femtonde draget spelade han oförsiktigt och blev genast straffad när Cramling slog på h7 och vann en bonde. Giri hade inte missat slaget på h7 utan att vit i varianten efter 16.Lxh7+ Kxh7 17.Txd8 Sxf3+ har det starka 18.Dxf3!. Svart fick dock en del kompensation i form av löparparet och efter det starka 24...b5 var det klart att all fara var över och att det snarast var vit som hade problem. Under tidspress klarade Cramling inte av att försvara sig utan gick ganska snabbt under. En möjlig förstärkning var kanske att spela 32.Sc5 för att tvinga svart att byta bort sin svartfältslöpare för att få tillbaka bonden. Med olikfärgade löpare är det svårt att tro på något annat än ett remislut.
Partiet mellan Nils Grandelius och Tiger Hillarp Persson hamnade i något som liknar Tarraschvarianten i Damgambit där vit fått draget Dd1-c2 gratis. Om han har någon nytta av det är tveksamt och i partiet blev vit mycket riktigt tvungen att omplacera damen till e2. Spelet var balanserat fram till Grandelius med 25.Td1 gjorde ett grovt misstag eftersom Hillarp då kunde spela springaren till c3 och sedan byta av vits vitfältslöpare. Därefter stod svart överlägset, men det otåliga 32... e5 var nog inte korrekt. Redan 31...Kf7 såg lite märkligt ut och kunde till exempel ha ersatts av 31...Da8 och det är svårt att se hur vit skall rädda e-bonden (e6-e5 ligger ju alltid på lur).
Hillarp hade fortsatt lite press efter partifortsättningen men med den smarta manövern Se1-d3-e5 strax efter tidsnöden kunde Grandelius tvinga fram remi.